av Filippa. Vad har NASA-ingenjörer, experimentella konstnärer, elektriker, papperskonstnärer, mjukvaruutvecklare och tusentals barn gemensamt? Jo, i allt större utsträckning identifierar de sig själva som ‘Makers’ och som del av The Maker movement, en global subkultur som växer explosionsartat ur dess vagga i USA. I denna artikel hoppas vi för en bredare allmänhet bena ut vad rörelsen kommer ifrån, vad den står för och vad den kan medföra framöver.
Rörelsen som kallas ‘The Maker movement’ är orienterad mot alla former av D.I.Y (do-it-yourself) och D.I.W.O (do-it-with-others) och genomsyras av viljan att praktiskt förstå hur saker funkar (och såklart, en önskan att få saker att funka bättre). Denna klassiskt “nördiga” nyfikenhet är förstås i sig inget nytt fenomen, men nytt är uppkomsten av uttalad social gemenskap kring nyfikenheten samt uppkomsten av digitala och fysiska platser att dela kunskap och verktyg med nyfikna likasinnade – dessa platser kallas Makerspaces (ibland även hackspaces / Fab Labs).
Praktik som ‘inkörsport’ till teori. Förenklat kan ‘The Maker movement’ sägas vara en sammansmältning ny teknik och traditionellt hantverk. Korsbefruktningen av dessa två världar, som i moderna samhällen (och utbildningssystem) ofta lever åtskilda, innebär att rörelsen föder fram en rad intressanta hybridfenomen. Som bonus har idéerna i detta gränsland ofta en pedagogisk tvist, såsom exempelvis utforskandet något praktiskt som pappersvikningskonsten origami som “inkörsport” till teoretisk matematik (en koppling som illustreras och beläggs i dokumentären ”Between the folds”)
Genom att värderingsfritt närma sig skapande och idéer från två håll (i växelspelet mellan teori och praktik), för rörelsen med sig en inkluderande och breddad syn på kreativitet och intelligens, komplexa egenskaper som inte alltid bäst tas tillvara och förädlas inom ramen för dagens stora och ibland trubbiga utbildningssystem.
Internet+Real life=SANT. Med gränsöverskridande, kunskapsdelning och öppenhet som centrala delar i ‘The maker movement’, trivs den och dess anhängare bra på nätet och flockas kring digitala plattformar som Instructables, Quirky och Etsy. Vad som dock skiljer rörelsen från många andra digitala fenomen, är att det också skapats en modell för överskrida gränsen mellan globalt/lokalt och digitalt/analogt i form av framväxten av s.k. Makerspaces / Hackspaces / Fab Labs. De olika begreppen beskriver i princip samma sak, nämligen en slags lokala klubbar där ‘makers’ kan praktiskt kan dela kunskap, verktyg och utveckla idéer, ibland själv, ibland i tillsammans med likasinnande. Dessa lokala klubbar ingår sedan i en större global gemenskap som innebär att man som ‘maker’ är välkommen att komma förbi Makerspaces i andra städer, exempelvis när man semestrar på annan ort.
Tidskriften ‘MAKE’ (lanserad 2005) anges ofta som startskott för ‘The maker movement’ (även om rötter till rörelsen även kan spåras till toppuniversitetet MIT som myntade alternativa makerspacebegreppet Fab Lab). MAKE’s förläggare O’Reilly Media (startat av teknik-gurun Tim O’Reilly) är känd för sina ‘nördbiblar‘ inom programmering och lanserade även strax efter tidskriften MAKE även event-formatet Maker Faire med syfte att “fira hantverk, ingenjörskonst, vetenskapsprojekt och D.I.Y attityd”.
Att släppa Maker Faire-formatet på licens, kom att innebära att spridningen av idéerna fick en ordentlig skjuts ut i världen, och Maker Faires har de senaste åren sen ordnats runtom USA, Canada och Storbritannien och såväl som i Ghana, Kenya och Egypten. På dessa tillställningar blandas generellt “lite snack” med massa verkstad där teoretiska föreläsningar och praktiska workshops finns sida vid sida.
Hör TED-talk med MAKE magazines tongivande chefredaktör Dale Dougherty:
Vid senaste “World Maker Faire” på New York Hall of Science i New York nu i 29-30 september talade ett gäng “nörd-rockstars” som exempelvis matematikern Stephen Wolfram, NASAs chefsingenjör Mason Peck, och grundarna till banbrytande hårdvaruföretagen som Arduino, Raspberry PI och Makerbot för fullsatta auditorier. Parallellt med dessa föreläsningar presenterade 650 uppfinnare och hobbyister sina alster för 55.000 betalande besökare.
“The maker movement” har medvind. Snacket inför senaste Maker Faire i New York 29-30 september fick New Yorks borgmästare Bloomberg att deklarera veckan som ‘Maker week’.
‘The Maker movement’ har på kort tid lyckats attrahera en stor om än spridd skara hängivna anhängare. Dess popularitet väcker frågor om det går att hävda att det är en subkultur. Hur förklaras den snabba utvecklingen? Att flera variabler samverkar står tydligt. Vissa ser kopplingen till recessionsekonomin, som i U.S.A ställt koncept som alternativkostnad på ända. Arbetslöshet och brist på pengar har inneburit att allt fler fått leva efter devisen ‘nöden är uppfinningarnas moder’, något som drivit på behovet av självförsörjande reparation och som möjligtvis fött ett nytt praktiskt självförtroende (argumentet framförs bland annat HÄR).
En annan ledtråd till gör-det-själv vurmen står möjligtvis att finna i nya psykologiska rön som exempelvis ‘IKEA-effekten’ (den där varma, stolta känslan vi får av att ha bygga med våra egna händer) som påvisats öka varors upplevda värde.
Tillsammans med dessa mjukare variabler finns också viktiga språng som tagits inom konsumenthårdvara, något som enligt WIRED grundaren och teknik-oraklet Chris Anderson, har långtgående strukturella implikationer – en tes han driver och utvecklar i nya boken “Makers – The new Industrial Revolution”. I boken framför Anderson argument för att the maker movement är det som kan förmå rädda U.S.A och västvärlden från ett öde som “burger flippers” och “check-out clerks” i takt med att såväl tillverkning som R&D förflyttas till Indien och Kina.
Anderson är själv är del i rörelsen – hans företag DIY Drones säljer D.I.Y-kits för konsument drönare (obemannade flygfarkoster) för icke-militär användning. Några applikationer för civil användning av denna teknik är att övervaka boskap över vidsträckta markarealer eller underlätta strandvakters arbete på Australiens stränder:
Öppenhet+Ny teknik. En central del i Maker-rörelsens ideologi är alla former av öppenhet. Således förordas nya affärsmodeller baserade på ‘Open Source’. Traditionell copyright och patentlagstiftning betraktas som dinosaurier från en svunnen tid. ‘Open source’, eller öppen källkod som begreppet kallas för på svenska, känner vi igen från mjukvaruutveckling med operativsystemet Linux och Googles Android-plattform som kända flaggskepp – öppna strukturer utifrån vilka alla med kunskaper i kod inbjudits till att bygga vidare egna digitala skapelser.
‘The Maker Movement’ bygger vidare på denna tradition, med skillnaden att den öppna källkoden här avser hårdvara såsom 3D-printers och programmerbara mikcocontrollers. Utifrån dessa nya tekniker, öppnas en värld av möjligheter upp, men denna gång, ute i den verkliga, fysiska världen.
3D-printing för konsumentmarknaden: Makerbot & Thingiverse. På omslaget av senaste numret av WIRED poserar Bre Pettis, en tacksam poster boy för en entreprenöriell förgrening av ‘The Maker movement’. Pettis med bakgrund som lärare, startade kultförklarade makerspacet NYC Resistor 2008 ur vilket hans företag Makerbot senare kom att födas. På tidningsomslaget bär han Makerbots nya konsumentprinter ‘Replicator 2’ i famnen och rubriken lyder – ”How this machine will change the world”.
Makerbot-printern, utgör tillsammans med digtala 3D-modellbiblioteket ‘Thingiverse’ (också startat av Pettis och Makerbot) ett ekosystem där gör-det-själv idéer och verklighet smälter samman. För ett par veckor sedan öppnade företaget sin första butik på Mulberry Street i N.Y.C.
I butiken visualiseras möjligheterna med 3D-printing med ett galleri av produkter där det intill priset även anges ett Thingiverse-alias, som man kan kolla upp och 3D-printa hemma, eller beställa via exempelvis Shapeways, ett av många företag som “framkallningsföretag” som fötts ur 3D-printing tekniken (och som erbjuder tjänster såsom ex. printning av ex. en ny örhänge-design).
Men, att 3D-printingtekniken nu tillgängliggjorts för bredare konsumentlager har följdverkningar långt bortom begripliga, handgripliga plastörhängen och robotgubbar. Exempelvis har svenska Teenage Engineering varit uppmärksammade pionjärer med att släppa reservdelar till sin framgångssynth OP-1, och många menar att det är en tidsfråga innan reservdelar till den rad teknisk apparatur kan släppas via 3D-printing plattformar (läs om Teenage Engineering i Wired). En sådan utveckling innebär förlängd livstid på en rad produkter som annars skulle hamna på tippen, och sparar även på miljön ur transporthänseende (genom att delarna blir lokalproducerade och inte behöver färdas kors och tvärs över världen). Att 3D-printing också är en materialbesparande teknik är ytterligare en fördel ur ett hållbarhetsperspektiv (den s.k. ”additiva” processen medför inget spill jämfört med traditionella ”subtraktiva” framställningsprocesser, där man ”karvar” fram produkter ur råmaterial).
Inom medicinsk forskning vid Penn University i U.S.A har 3D-printingtekniken drivit framsteg för regenerativ medicin, genom möjligheten att i socker printa modeller av komplexa vaskulära strukturer i organ och därigenom komma närmare lösningar för livräddande organtransplantationer. Även möjligheten att ”skräddarsy” anpassningar av medicintekniska hjälpmedel har uppmärksammats, bland annat genom 2-åriga Emma som fått ett nytt 3D-printat s.k. ’exo-skelett’ som led i behandling av en ovanlig sjukdom (för vilken hjälpmedlen på marknaden tidigare endast funnits anpassade för vuxna kroppar):
Den lättprogrammerade mikrokontrollern: Arduino. En annan framgångssaga inom denna nya rörelse är Arduino, ett italienskt företag som sedan 2005 revolutionerat med sina användarvänliga, billiga, enkelt programmerbara mikrokontrollers. Där 3D-printing tekniken framförallt förknippas med fysisk yttre formgivning, är Arduino det som kan blåsa liv i skapelserna genom att addera olika intelligenta funktioner, såsom “syn”, “hörsel”, “känsel” . Med möjlighet att programmera logik kan ett fysiskt ting göras till synes intelligent, exempelvis, rullgardinen som reagerar på dagens inbrott (genom att via en ljussensor avläsa och reagera på ökande lux-tal och därmed aktivera en elmotor vid rullgardinens fäste). En övergripande trend som Arduino även tillgängliggör är skapandet av “The internet of Things”, en utveckling av nätverkstanken mot att även omfattar tingen i vår vardag (med exempel bland annat i ”det intelligenta hemmet”).
Makerspaces som plattform för innovation. Mytomspunna Homebrew Computer Club var hobbyist-klubben för vilken Steve Jobs och Steve Wozniak 1976 först visade den första Apple datorn (innan den visades för media). Spola fram bandet några decennier och Makerspacet NYC Resistor blev platsen som födde fram den nya och enligt många revolutionerande Makerbot-printern. Framgångssagor som dessa gör att många fått upp ögonen för Makerspace-modellen, bland andra riskkapitalister, storföretag, utbildningsväsende och politiker. Makerbots snabba lansering av nya Replicator 2 underlättades av riskkapital, storföretagen som General Electric och Ford har startat samarbeten med “makerspace-kedjan” TechShop. Även amerikanska statens militära R&D organ DARPA stöder TechShop, bland annat då de ser hävstång genom möjligheten att crowdsourca innovation genom tävlingar och utmaningar som engagerar TechShops medlemmar.
Makerspaces i bibliotek och high schools. Efter lyckade försök i USA, förespråkar allt fler integration av makerspaces i traditionella bibliotek (läs även mer HÄR) och resultaten från prestigeuniversitetets Stanfords ‘FabLab@School’ koncept hyllas av utbildare världen över. Nya pilotprojektet ‘MENTOR Makerspace’, ett samarbete mellan MAKE och DARPA har som mål att inom den kommande 4-årsperioden öppna 1000 makerspaces i amerikanska high schools. Satsningen ses som ett led i att integrera makerspaces som del i den allmänna highschool utbildningen och MAKE utformar praktiska och pedagogiska riktlinjer för att skolor ska kunna etablera Makerspaces till en kostnad som understiger $2000 – en svindlande billig investering för att slipa unga innovatörshjärnor till framtida stordåd. Rent praktiskt så utgör dessa nya “labb” en mix “mellan slöjd, ett datalabb, bildsal och möjligtvis ett biologi-labb”.
MENTOR-samarbetet mellan DARPA och MAKE visar på en konkret modell för att rulla ut Makerspace-konceptet på bred front. Samtidigt har det satt igång en livlig debatt kring regleringen av intressen i Makerspaces, där kritiker pekar på stora risker med statlig inblandning, inte minst sådan med militära intressen (och så här svarar MAKE på kritiken). Exemplet visar på behovet av att dra lärdomar från erfarenheter i omvärlden inför en eventuell motsvarande innovationspolitisk/utbildningspolitisk satsning på svensk mark. Det framstår tydligt ett behov av att utveckla transparenta och hållbara finansieringsmodeller för dessa innovationsmiljöer.
1000 makerspaces runt om i världen. Bara på några år så sägs antalet Makerspaces i världen nu vara uppe i 1000. 100 av dessa finns i Shanghai som toppstyrt utvecklingen till världens mest ‘hackspace’-täta stad från innovationspolitiskt håll. Satsningen i Kina kan förstås mot bakgrund av en kör av designtänkare, arkitekter och ekonomer som lyfter fram Makerspaces som viktig beståndsdel för att säkra konkurrens och innovationskraft i framtidens alltmer tättbebodda urbana miljöer (ett argument som bland annat lyfts i slutet av detta TED talk med MIT professorn Kent Larson)
Hur översätter vi detta till Stockholm & Sverige? Som plattform för kunskapsfrämjande och idéutveckling utanför universitetsvärld (och näringsliv) kan Makerspaces och andan i ‘the Maker movement’ inspirera till nytänk. I tider där intresset för ingenjörsutbildningar är på en all-time-low och behovet av ingenjörer är på ett all-time-high så är det kanske dags att revidera hur vi ser på utbildning i allmänhet och teoretisk utbildning i synnerhet. Åtminstone krävs kanske en revidering av hur vi bäst rekryterar elever till dessa utbildningar, kanske går det att differentiera antagningsmodellerna i framtiden?
I den bästa av världar medför Makerspaces en vidgad förståelse för teknik som något konstnärligt, kreativt och kul. Detta skulle i förlängningen kunna bredda ”inkörsporten” till tekniskt intresse. Förhoppningsvis kan Makerspaces medföra en demokratiserad innovationskultur, där prestigeuniversitet inte exkluderar, utan istället kan inkludera skaparkraft från olika håll i samhället.
Vi tror att det kreativa självförtroende som praktiskt kunnande och praktisk erfarenhet ger, skapar modet att tänka nytt. Att främja det modet tror vi är av yttersta vikt för att odla Stockholms och Sveriges framtida innovationskraft. Därför hoppas vi att det, även i Stockholm och Sverige, skapas förutsättningar för framväxten av dessa platser som plattform för att dela kunskap, verktyg och social gemenskap kring gränsöverskridande nyfikenhet.
Har du frågor? Kontakta oss gärna för mer information, vi finns på mailen info(at)makerspace.se, du kan också skicka meddelanden till oss och tycka till genom att bli del av vårt Facebook community
Text & Bild: Filippa Malmegård för Stockholm Makerspace
